Poul Henningsen formgav treskärmssystemet redan 1925–1926, då de första lamporna ritades till en utställning i Paris. Samarbetet med Louis Poulsen pågick ända fram till Poul Henningsens död 1967. Under hela sitt liv strävade PH efter att skapa det bländfria ljuset, att rikta ljuset dit där det behövdes och att skapa mjuka skuggor med glödlampan som ljuskälla. År 1931 lanserades fyrskärmssystemet, eftersom man ville skapa en armatur som kunde monteras högt upp och därmed utgöra ett alternativ till de ljuskronor som ofta användes. PH-lampan med fyra skärmar konstruerades för att öka den mängd ljus som sänds ut vågrätt från lampan, för att därmed få mer belysning på väggar och hyllor än med den vanliga treskärmslampan. Den togs bort från Louis Poulsens standardsortiment under 1940-talet men fick år 1979 en ny design av de två danska arkitekterna Sophus Frandsen och Ebbe Christensen till utställningslokalen Charlottenborg i Köpenhamn, dock i en större storlek: PH 6½/6. För att lösa det eviga bländningsproblemet bestämde sig de två arkitekterna för att lägga till en liten blå skärm till designen. Därutöver lade de också till en ny ovansida med en mattare, vitlackerad skärm för att få ett jämnare och mer behagligt ljus särskilt för användning i museer och utställningslokaler, eller bara som allmänbelysning i rum med hög takhöjd. År 1984 togs den mindre versionen 5/4½ fram till Århus Musikhus.